Slut

Nu är det slut. Och precis som början är inte heller slutet planerat. Innan vi skiljs åt vill jag dock berätta några saker. Det första och kanske mest chockerande är att det är jag som skrivit flera av de lappar som figurerat på bloggen. Jag har alltså skrivit lappar, satt upp dem på en anslagstavla, oftast den som finns i entrén på Gluntens väg 9 (världens bästa anslagstavla?) och sen tagit kort på dem. I början ofta i en lite annorlunda ordning. Efter detta har jag publicerat bilderna här på bloggen. Spelar det någon roll? Nej, alla lappar är såklart sanna.

Jag vill också prata lite om tid. En skarp iakttagare påpekade, enligt min källa, att Gluntens lappar måste ha oceaner av tid. Mmm, så var det kanske, en gång för längesen. Oceanerna krympte dock, först till ett litet hav bland många andra, sen till en insjö för att numer i storlek befinna sig någonstans mellan göl och pöl. Egentligen disponerar jag fortfarande över lika mycket tid som förut, ja lika mycket tid som alla andra. Problemet, om man vill se det så är att jag nu spenderar majoriteten av tiden på andra ställen än Gluntens väg 9.

Till sist är väl några tack på sin plats. Till Tommy t.ex, Tunnelbackens bästa kvartersvärd. Sen är det lite allt möjligt folk som förtjänar ett tack. Det största tacket vill jag dock ge till denna person som jag inte vet vem det är men vars värld jag gärna skulle besöka.



Allting har ett slut. Huruvida detta är ett lyckligt eller olyckligt är upp till var och en. Jag, som är en inbiten nostalgiker, blickar trots detta med stor tillförsikt mot framtiden. För även om det är slut här och nu så kan vi aldrig veta vad som händer där och då. Men en sak kan vi i alla fall vara säkra på och det är att kärleken, den bor på Gluntens väg 9.